luft....

vad gör du när din skalle känns helt öde som ditt sinne har rymt sin väg för att aldrig komma tillbaka när du inte vet vad du ska tänka när du inte vet hur du ska känna när det där steget framför tåget verkar så nära när det där sista hoppet från bron verkar så enkelt när ditt sista andetag lämnar dig i vattnet känns så befriande att överlämnas åt mörkrets eviga dvala.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0